Morgan Pålsson, en besvikelse. Här har jag byggt upp förhoppningar om att det ska vara en bra film, men icke.
Hipp Hipp är underbar komik vars höjdpunkt enligt mig var på julspecialen Ishtiaks Julevangelium. En tydlig trend tänkte jag. Då borde Morgan Pålsson – Världsreporter vara ännu bättre, men icke. Den faller in i samma mall som alla svenska filmer, det är ogenomtänkt flams, fördomar och ofrivilliga hjältar.
Visst, filmen hade sina höjdpunkter, men i det stora hela var den bara tråkig, jag kan inte riktigt förstå vad de ville med filmen. Grejen är den att en kort sketch kan vara hur flamsig som helst, men när man gör en hel film har man ett ansvar. Ett ansvar mot tittaren, som inte bara zappar förbi, utan ägnar de lediga timmarna av en kväll. Filmen har alltid ett ansvar att leverera, action, gråt, skratt eller funderingar. Morgan gav mig inget annat än trötta ögonlock.
Etiketter Film, hipp hipp, humor, morgan pålsson
