The Corner eller The Wire

West Baltimore börjar sakta men säkert bli mitt andra hem. Vid sommarens trevande start ägnade jag varje vaken timme med att kolla på samtliga avsnitt av The Wire. När det sista avsnittet var avklarat fylldes jag av tomhet, jag ville veta mer, jag ville ha fler slut lyckligare slut. För sluten, det är det som ger The Wire dess storhet, varje säsong är en avslutning på ett fall, men långt ifrån en avslutning av spiralen av mord, knark och överjävlighet. Sluten av säsongerna, inte minst den sista är riktigt jävla bra, men de är sannerligen inte lyckliga. De fyller dig av en känsla som är svårgripbar, ska jag komma med en liknelse känns det ungefär som att vara kär – utan allt det där som är bra. Känslan som fyller en är besvikelsen över att man aldrig kommer att få se en tv-serie som är lika bra igen, men också en besvikelse över en värld som berövar så många människor deras hopp om en bättre framtid (för det är väl kärnan i The Wire?).
Visste ni att det finns en allt för okänd miniserie av David Simon (The Wires skapare), serien heter The Corner, man känner igen dörrarna på husen och närlivsbutiken, man kommer tillbaka till West Baltimore. Jag har i skrivande stund just kolla in de två första avsnitten – de är fullkomligt fantastiskt deprimerande. Lysande skådespel, perfekt manus och ett kikhål in till en värld så totalt främmande för många av oss.
Lyd mitt råd: gillar du The Wire, kolla in The Corner. Har du din arma stackare inte kollat in The Wire? Grattis, köp den imorgon och njut (eller skaffa den på annat sätt…).